.

jag har ont. jag har hostat sönder musklerna i bröstet eller whatever. det smärtar i alla positioner och vi ska inte prata om hur det känns när jag hostar/nyser/hickar/bussen tvärbromsar/skrattar/häver mig upp ur sängen. överkroppen ser ut som en gammal tants när jag rör mig. typ 90 år snackar vi. jag var på sjukan i söndags för att kolla att jag inte brutit något revben eller så. det hade jag inte. de ställde massa konstiga frågor om vilken vårdcentral jag tillhörde och sånt. måste man veta det? jag är aldrig sjuk, svarade jag. läkaren eller vem jag nu fick träffa frågade om jag inte hade lite svullnad i brösten innan mensen bara. hon fick onda ögat. kom igen tanten. hon sa att det skulle gå över på en vecka typ, annars fick jag komma tillbaka. efteråt frågade folk varför jag inte fick någon killer-hostmedicin eller värsta värktabletterna. jag har ingen aning. så himla orutinerad på att vara sjuk. trodde att apotekets hostmedicin och lite alvedon var det man fick nöja sig med när det inte var livshotande. så är det tydligen inte. det känns som att jag föder barn med brösten i skrivande stund. och då ligger jag ändå still och rör endast händerna. jag dör.