det är tyst hemma hos mig. jag ligger på sängen och läser en bok. jag har legat här jättelänge och läst. det är som att alla ljud har haft god tid på sig att försvinna och nu är det jättetyst. tystare än när jag precis hade stängt av teven. jag är lugn i kroppen. jag hör hur jag andas genom näsan och det är skönt hur ögonlocken är tunga. jag har en filt över mig. ett kuddhav bakom huvudet. snart ska jag smyga till toaletten och borsta tänderna. inte spola i kranen mer än jag måste så det kommer så lite ljud som möjligt. jag ska läsa sista kapitlet ur boken under täcket och sedan ska jag somna.
jag är arg och skitbesviken. jag är ledsen och känner mig dum. jag är riktigt förbannad. vanligtvis så brukar jag gråta. men just nu så lyssnar jag på arg-musik och dricker rödvin. pallar liksom inte böla. blir förbannad på mig själv för att jag är så orutinerad på att vara arg. jag har tusentals spellistor på spotify som är perfekta när man är ledsen, vill framkalla tårar, vill bli glad igen, är glad, ska sova och bla bla bla. men ingenting för riktig aggression. senast jag var arg och på fuck-it-humör så lyssnade jag på likin park. hybrid theory. albumet kom 2000 och det var typ senast jag lyssnade på det. men det funkar och för det är jag tacksam. jag kan typ refrängerna också. det känns skönt att skrika med.
världens bästa farmor och kompis skulle fyllt 79 år idag. jag firade henne med en havreboll. jag har en ängel i hallen som jag haft sedan hon försvann. från början stod hon på vinden i barbie-huset. nu hänger hon i hallen. vingarna har gulnat. hon håller i ett litet silvrigt paket som jag alltid har velat öppna. jag älskar henne och hon är saknad.
jag har ont. jag har hostat sönder musklerna i bröstet eller whatever. det smärtar i alla positioner och vi ska inte prata om hur det känns när jag hostar/nyser/hickar/bussen tvärbromsar/skrattar/häver mig upp ur sängen. överkroppen ser ut som en gammal tants när jag rör mig. typ 90 år snackar vi. jag var på sjukan i söndags för att kolla att jag inte brutit något revben eller så. det hade jag inte. de ställde massa konstiga frågor om vilken vårdcentral jag tillhörde och sånt. måste man veta det? jag är aldrig sjuk, svarade jag. läkaren eller vem jag nu fick träffa frågade om jag inte hade lite svullnad i brösten innan mensen bara. hon fick onda ögat. kom igen tanten. hon sa att det skulle gå över på en vecka typ, annars fick jag komma tillbaka. efteråt frågade folk varför jag inte fick någon killer-hostmedicin eller värsta värktabletterna. jag har ingen aning. så himla orutinerad på att vara sjuk. trodde att apotekets hostmedicin och lite alvedon var det man fick nöja sig med när det inte var livshotande. så är det tydligen inte. det känns som att jag föder barn med brösten i skrivande stund. och då ligger jag ändå still och rör endast händerna. jag dör.
jag ska bli rödare rödtott. på alla hjärtans dag ska jag på date med väldens bästa frisör-björn. han ska färga mitt hår för första gången. jag är skitnervös. och peppad!
i februari ska jag bli snygg. med smygstart redan i slutet av januari. 25 januari närmre bestämt. januari är årets fattigaste månad och februari känns som årets rikaste månad. jag ska köpa lycka för pengarna och jag tänker inte räkna vad jag gör av med. jag ska inte titta på ett enda kvitto.
jag ska;
klippa och färga håret gå på ansiktsbehandling köpa nya acne-jeans köpa massa andra kläder gå på spa i åre köpa gymkort gå till gymmet
jag är så arg och frustrerad att jag gråter. så fort mobilen låter så kan jag inte låta bli att bli arg. jag vet inte vem det är som får mobilen att låta. men jag förbereder mig genom att bli arg innan jag läser smset eller svarar på samtalet. jag är så arg att jag inte vill sova, för då blir det imorgon. jag vill helst sova och vakna på lördag. jag gråter för att jobbet inkräktar på min lägenhet. jag blir arg för att jag sitter och myser med en ansiktsmask när jobbet stör. ge mig en tältsäng på kontoret. det gör ingen skillnad. typ.
ha inte på dig dina favorit-jeans när du sitter i folks fönster som har konstiga ventiler under. man kan skära sig på dem när man glider ner från fönstret igen.
jag sover jättemycket på helgen. så i början av veckan tänker jag att "jag sov ju så mycket i helgen, så jag behöver inte sova så många timmar i natt". i slutet av veckan tänker jag att "det är ju snart helg, så jag behöver inte sova så många timmar i natt". sen kommer helgen. och jag sover jättemycket. men aldrig ikapp.
Jag hackar gullök och tänker för mycket. Tänker fram allt som gör ont och skyller på löken. Jag tänker på allt jag lovat mig själv att inte tänka på och låter tårarna droppa ner på skärbrädan. Tänker på det som gör allra ondast och älskar hur ögonen tåras. Känner hur salt de smakar när de rinner förbi mungipan och hur de svider bakom ögonlocken. Det är skönt att inte kämpa fram tårarna. Det är skönt att de kommer av sig själv. Det är skönt att det svider när de kommer och det är skönt att de är så många. Så tjockt av salt i mascaran. Grumliga svarta streck på kinderna, små svarta korn i tårarna. Det gör fysiskt ont i kroppen. Det behöver komma ut. Svida ut. Jag tänker hacka tills det känns bra igen. Jag tänker hacka tills det är tomt där inne. Jag tänker hacka tills jag är en robot igen. Tills det inte finns något mer ont att tänka fram. Efter det här så ska det vara glömt. Då ska det inte finnas några fler tårar. Löken ska radera allt. När den är hackad så finns inget av det här längre. Då finns inget mer salt, då finns inget mer som svider. Då finns inget mer som gör ont. Då finns inget mer som gör ont.