.

jag ryser när jag tittar på det här. det är magiskt. en liten bit av mig dör också. inser att det är kört och moffar lite ben&jerry. jag är typ pank den här månaden redan. jag köper gymkort nästa månad.

jag är ledsen. jag är sjukt jävla ledsen. jag ska köpa en dyr jälva tröja för att må bättre.

jag mamma, syster och mormor har ätit skaldjursplateu ikväll. och druckit champagne till. jag vill kräkas. jag kan inte somna för jag är så mätt. jag är ju dessutom typ allergisk mot vitt vin och champagne, så jag mår illa på grund av det också. förmodligen mest det. det är i alla fall lätt värt det. vi hade väldigt trevligt. vi delade ut julklappar till varandra, vi som inte ska ses på julafton eller på min födelsedag. mamma fick en middag på le rouge av mig. jag hade gjort en fint kort till det. mormor fick tre fina tvålar från lush. en till varje badrum. jag fick en tröja som mormor har stickat och en sjal som passade till. av mamma fick jag den finaste presenten jag kunde fått. en kamera. min kamera. min nya bebis. jag ska fota sönder paris. jag älskar min mamma.

om jag hade kondition. om det inte var kallt ute. om jag inte skulle jobba imorgon och klockan inte skulle varit alldeles för mycket. då skulle jag gått ut och sprungit. sprungit och sprungit. så ingen hinner se en. så allt släpper. så allt man hör är sin egen andedräkt. så vinden får ögonen att tåras.

min mamma säger att allt som gör ont i hjärtat gör ont av en mening. det är en läxa. det gör ont för att man ska lära sig någonting. man kommer få ont flera gånger, tills man lärt sig läxan. det finns inga genvägar. man måste ha ont och lära sig. så fungerar livet. och jag lyssnar på mamma. jag känner efter och försöker förstå. jag försöker lära mig. men jag förstår inte vad läxan är. lita inte på människor. öppna aldrig ditt hjärta. lyssna inte till vad folk säger till dig. du är inte värd bättre än så här. jag försöker men jag kan inte förstå. vad vill livet med mig den här gången? jag kan inte förstå.

pappa hittade ett fotoalbum som var mitt. min farmor har gjort det till mig. det är bara bilder på mig. från min första dag på jorden till hennes sista dagar på jorden. bilder på våra dagar tillsammans på jorden. bilder på den tiden som farmor ville ta igen för all tid hon sedan inte skulle finnas där. farmor var min bästis och jag kan inte sluta gråta när jag tittar på bilderna på oss. jag förstår ingenting. man borde inte gråta okontrollerat efter tjugo år. det låter fånigt. men det känns som att hon sitter bredvid mig och tittar på bilderna. vi kan bara inte se varandra. jag saknar henne så.