.

de flesta vet att jag älskar trädgården. ingen kan klandra mig för det. jag satt i princip på trappan under bron hela förra sommaren. och god vad jag gillade trappan. men jag blir lite rädd för mig själv när jag blir tårögd av denna text..

Förra sommaren hade fem magiska veckor. Trädgården lämnade tryggheten på Kungsholmen, och slog sig istället ner under en betongbro i ett av söders mer anonyma kvarter. Vi hade allt att bevisa. Skulle det gå att ha en nattklubb på en asfaltsplan under en bro? Kommer någon hitta ner? Kommer vi hinna få allt klart? Kommer kärlek, dans och vilja räcka till?

Men ni hittade dit, och ni älskade oss. Trädgården blomstrade, och de där helgerna dansade vi tillsammans i sommarnatten som om ingen morgondag fanns. Vi brann då, och trots att vi rycktes ifrån varandra innan vi riktigt hade hunnit förstå vad som hänt så visste vi att vi hade hittat hem och på något sätt förändrat Stockholm.

När den sista låten ebbade ut den där augustinatten var det för oss inte ett avslut, utan startskottet för ett långt och intensivt arbete. Ett arbete som lett fram till det här. Den 14:e och 15:e är Trädgården tillbaka och vi ses igen. Samma plats som förra året, men större, längre, tidigare och bättre. Med dagverksamhet, med ett grymt café, med nya vänner och med en hittills oanad storlek. Tillsammans är vi oslagbara.

Välkomna på after work från 17:00. Vi håller öppet till 01:00. Våra vänner spelar skivor, exakt vilka de är får ni se då.

Låt sommaren 2010 börja.