.

när jag och uhlin blev varslade på jobbet för ett och ett halvt år sedan så var karma vår enda tröst. tron på karma. vi grät, vi skrattade, vi var bittra och vi orkade inte bry oss om vartannat. livet var botten. det kändes hopplöst. det var som att allt slit hade raderats och det enda som höll oss uppe var tron om att karma existerade och skulle få allt att bli bättre. vi googlade fram symbolen för karma, skrev ut den och satte upp på våra skrivbord. när jag jobbade min sista dag så nålade jag ner min karmasymbol. uhlin jobbade kvar bredvid sin och hoppades på att den var sann. jag hade den i en plastficka hemma och hoppades att den var sann. den var sann. jag kom tillbaka till ett bättre jobb än det jag lämnat tre månader senare. våran gamla chef hade börjat jobba på en sämre mäklarbyrå som assistent. karma existerade. jag nålade upp min symbol på skrivbordet igen och fortsatte tro. vi påminner varandra om symbolen när en dag känns som crap. just nu funkar karma finfint. alldeles strålande faktiskt.