.

jag har en stegräknare mellan tuttarna. den funkade inte när den satt på höften. man kunde tydligen ha den på bh'n också, så den fick hamna där. den räknar varje steg jag tar. och om jag sitter och studsar, vilket jag ofta gör. men det tycker inte jag är mer än rätt. att sitt-studsa är väl minst lika mycket motion som att knata? det är alltså jobbet som så fint sett till att våra lata skrivbordsliv ska bli offentliga för varandra. misären finns på tappa.se där man får logga in och följa varandra. första delmålet är att gå till enköping. med tanke på hur förbannat kallt det är ute så kommer jag ju aldrig komma fram. bussen och sängen är mina bästa vänner.

jag ska ju i alla fall ha på mig den när jag går ut. jag lär ju gå till typ märsta på en utekväll.

jag tittade precis på en dokumentär med ola salo för det tyckte min gamla grundskole-bästis isabel att man skulle göra. ligger i min säng med datorn i knät. lampan dimmad och tända ljus. ett glas rödvin. jag tittade och kände vad han sa. han är en vacker människa. jag gillar att han tänker efter innan han pratar för att vara säker på att han verkligen menar det han säger. jag gillar hur han målar med orden. jag gillar att hans personlighet är en artist.

titta på dokumentären

pappas lilla familj ute i täby har en blogg. dock inte längre så aktuell eftersom familjen har blivit särbos. men. jag gick in och tittade på den nu. och senaste inlägget är ju för underbart. lilla tom har rimmat till sin mamma.

HURRA för vår MAMMA!!!

den här helgen har jag sovit. vaknade kring 14 på lördagen och knaprade i mig äggmackor. sen köpte jag sopsäckar till pappa och åkte roslagsbanan till pappa och systers nya lägenhet. först åkte jag förbi stationen där jag skulle gått av, för roslagsbanan är sämst och skriver ingenstans att det är ett snabbtåg man sätter sig på. man märker det när man åker förbi en massa stationer bara. så jag fick åka för långt och sen åka tillbaka. lägenheten är hemtrevlig fast med asfula golv. det känns jätteskönt att min lilla familj får vara en liten familj nu. det kan vara jättekul att ha tusen ungar och grejer överallt också. men när allt inte är nytt och spännande längre så funkar det inte. och då är det plösligt väldigt spännande att allt är som förut. det är skönt när man känner igen allt och allt känns tryggt. det är skönt när man kan bråka med sina föräldrar utan att någon annans barn hör på och tycker till. det är skönt att bara ha kort på sina egna släktingar hemma och det är skönt när det bara är kärlek hemma. jag är lycklig för att min syster ska få bo i lite trygghet. fast med fula golv. när vi tittat på lägenheten tillsammans ett tag så åkte vi in till stan för att äta. pappa tog oss till saddle & sabre. det stället är grymt. jag fick en stor fet köttbit och rödvin till det. sen var jag så trött att jag nästan avled, så jag åkte hem och somnade. vaknade på söndagen kring ett. åt äggmackor och städade lägenheten. sen kände jag mig ensam så jag åkte hem til linus med lite thaimat. vi var skittråkiga.

och hur dum är man inte som längtar till jobbet imorgon? bara för att jag bytte skrivbord i fredags och har en ny mysig plats så längtar jag till den. jag gillar mitt jobb. till frukost ska jag dricka kaffe och äta geléhjärtan som mina älskade små visningsvärdar inte vågade äta upp idag.