.

jag har funderat lite idag.

för det första har jag kommit på att jag har namnsdag idag. det är en högtid för speciellt utvalda individer med antingen asvanliga namn eller askonstiga antika namn. jag hör till kategori numero uno. dock felstavat. karolina. vem ringer man om sånt? det är ju klart snyggare med C. mer exotiskt och lite ballare dessutom. det här får vi styra. tror ni att det är den här damen man ringer? tänkte på hennes tidigare namn.. i så fall är det ju synd om henne. snacka om att gå bakåt i karriären. boss över namnsdagar och sen husmor på kärrtorps gymnasium. pinsamt.

för det andra så slog det mig att vi 80-talister förmodligen är den sista generationen som fick sitta vid köksbordet och bli förhörda av mamma och pappa för att de skulle vara säkra på att man kunde sitt eget hemnummer. kan barn sitt hemnummer? i regel slår man ju bara ett telefonnummer en gång nu för tiden, om ens det. och det är ju när man ska lägga in det på mobilen. vad tekniken går framåt alltså. detta slog mig idag när jag skulle ringa min egen pappa hem. jag kan inte numret. och min syster kan det inte heller. och hon fan bor där.

för det tredje.. fan. jag har glömt det tredje. återkommer om polletten trillar ner.