.

efter jobbet igår fick jag för mig att åka till dalarö och äta middag med mamma, mormor och moster gunilla. mamma ringde och sa att de som köpt båten ska sjösätta den imorgon och att de skulle sova på dalarö för att säga hejdå till älsklingsbåten på lördagen. så jag tog mig dit ut. satt på bussen och njöt av lugnet som kommer när man kommer ifrån allt. 



mamma hämtade mig vid bryggan och vi åkte direkt till mormor, där middagen näst intill stod på bordet. jag mosade maten och la på en knäckemacka. mormor blev glad för hon vet vem jag fått det ifrån. sen fikade vi framför teven, tittade på en film och gick och la oss.



tidigt imorse gick vi upp för att säga hejdå till båten. mormor var lugn och såg lättad ut. man såg att alla minnen svepte förbi. jag undrade varför hon såg nöjd och glad ut när alla minnen svepte förbi. jag skulle bölat. gunilla bölade och jag var nära. mormor såg lycklig ut. jag tror man inser när man blir gammal att det inte är någon idé att kämpa mot förändringar. det är lättare att vara glad åt det som varit och undra vad det som ska komma kan ge en,



sen flög båten. män i galon hjälpte till och vi tittade på. och frös.



sen fick hon bada igen.



och så tittade vi på stenarna



och så åkte vi hem och eldade i vedspisen. vi drack te och fikade igen innan vi åkte hem.