.

jag gråter väldigt mycket ibland. jag vet inte varför och jag kan inte göra någonting åt det. det är som att man öpnnat och kikat in och sen kan man inte sluta titta. det är jobbigt att gråta mycket, men det är också mycket vackert. jag hävdar fortfarande att man får vackra ögon av det. när man gråter mycket så hittar man en orsak till det, som egentligen bara är en lögn. jag vill hitta någonting som gör det normalt. men det är inte normalt, annat än för mig. tillslut vet jag inte om jag hittat en äkta orsak eller om jag bara ljuger bra. jag undrar när man gråtit klart. jag undrar vad mina tårar försöker skölja ut. ibland önskar jag att tårar kunde tala, men kunde de det skulle jag säkert önska att tårar kunde vara ljudlösa. bara tysta, salta och sköna.

en vän sa att jag gråter för att jag är en fantastisk liten människa som är proppad till bredden med äkta känslor. jag vet inte om han var ärlig eller inte, men jag väljer att tro på det. när man gråter får man inte vara ledsen för att man gråter, man måste välja att det är okej. att det är någonting fint och skönt. tårar är äkta så man ska lyssna på dem. ibland gråter jag krampaktigt, ibland gåter jag stilla, ibland gråter jag och ler och ibland blir det plötsligt bara salt i mungipan.