.

allting ska vara sånt jäkla projekt med min lägenhet. jag köpte en handuksstång i mars och den är fortfarande inte uppe. när jag köpt den så började projekt "fixa hit pappa". det gick inte bra. så jag fick låna borren. resultatet av det blev inte heller så jättebra. jag borrade, kände mig jätteduktig och superfixig. själförtroendet var enormt, men underbart är kort. på 1800-talet gjorde man asjobbiga väggar. så jag kunde inte borra så djupt som jag behövde. en slagborr behövdes tydligen. men jag kände att jag behövde ha min stång på plats här och nu, eller - här och då. så. jag fixar. jag låter skruven vara halvt iskruvad och häller på ett kilo klister för att stabilisera det hela. det blev inte stabilt för fem öre och om jag hade hängt en handduk på stången så hade min pulvervägg med största sannolikhet legat på golvet och jag hade haft nya friskluftsventiler i badrumet.
tiden gick och igår fick jag ett nytt ryck. pappa kom över på morgonen idag med slagborren i högsta hugg. han skakade på huvet åt min klisterklump och skruven gick av när vi försökte få bort den. han borrade i alla fall två små fina hål och sedan åkte vi hem till täby och jag fick två plugg och två skruvar som skulle passa fint i hålet. tjena. för det första så tog det en halvtimme att få ut andra halvan av skruven ur en mojäng som hör till stången. ett halvt kilo klister gjorde det halvt omöjligt. sen får pluggen inte plats i pappas hål i väggen. jag satte mig på golvet och ringde pappa.

"hej jag vill dö"
"vad är det nu då"
"pluggen går inte in i väggen"
"jaha, då får vi borra större hål då"
"men jag ORKAR inte. det har tagit ett halvår att få upp en satans stång i badrummet. inte konstigt att inget blir klart"
"seså. det finns värre saker"
"men det enda som hänt med det här jäkla projektet är att jag måste dammsuga badrummet, fast jag gjorde det igår. allt är orange av det där tegelpulvret!"

så. det här är en ganska bra beskrivning av hur det går till när carolina ska renovera.