min manliga helg
jag har haft en sjukt manlig helg. jag gillar män. helgen har alltså varit manlig på så vis att jag enbart har umgåtts med män, med två ynka undantag. på något vis så känner jag mig kvinnligare av det. att sitta hos en man och måla naglarna är bara inte samma sak som att måla naglarna med kvinnor omkring sig. och att baka paj till män är verkligen inte samma sak som att baka till flickvänner. att gå på raggartur med en man, höra på besudlar-historier genomförda av män och få mat av en man är verkligen någonting annat än soap-kväll med brudar, älta snubbar i timmar och köpa sushi med flickvännen.
helgen började med att underbara philip lagar underbara musslor till mig. verkligen underbara. det kan bevisas på så sätt att jag åt mer än honom. det är dessutom verkligen värt att nämna att han fixade allt. köpte vin och mat. hällde upp vinet och lagade maten. tillät mig inte diska efter maten och såg alltid till att jag hade något i glaset. jag var en prinsessa och han var inte ens prinsen, enbart gentleman (han hade inga baktankar med att vara gentleman alltså, vilket är världens största tumme upp). därefter beger vi oss till vårt älskade soap. jag hade telefonkontakt med en annan, just det, man. försökte få honom att möta upp oss, vilket var bådas tanke från början. men han är som sagt en man, så det gick inget vidare. jag och philip gick vidare till solidaritet. philip raggade satan och jag tyckte det var underbart underhållande. vi gick hem klockan "det-hade-varit-soluppgång-om-det-inte-hade-varit-januari". åt rostmackor och somnade.
dagen efter städade jag lägenheten, tände ljus och gick runt och mös. sen kommer en annan man med sin manliga vän för att äta min berömda päronpaj. de har inköpt två äpplen de luxe som jag ska baka paj av. pajen blev inte en päronpaj, utan snarare smör-friterade äppelskivor med kardemumma, men ack så god. ny succé. männen drar på fest med en av mina vinöppnare och lämnar mig kvar i lägenheten. jag går och köper godis, chips och dipp. underbar kväll. tittar på en film med nicolas cage, han är faktiskt väldigt manlig i filmen också.
dagen efter står jag på en visning med björn hansson, som också är en man. därefter blir jag upphämtad av en av mina favorit-män, pappa. vi hämtar min syster (undantag 1) och åker till saknade 113 50 för att äta lite. vi ska tydligen på en överraskning senare. patasalladen på 113 50 är lika underbar som jag minns den och överraskningen visar sig vara ett spontanbesök på dramaten. sjukt trevligt. vi såg den fule, vilken handlar om en man som är ful, men opererar sig så han blir snygg och så vidare bla bla bla. den var i alla fall riktigt bra. en kvinna och tre män består uppsättningen skådespelare av. alltså väldigt övervägande män. jag och pappa kör hem min syster och beger oss till hans kontor för att installera office-paketet på min dator och sitter kvar och pratar om familjen i hundra år innan jag åker hem.
hemma sitter jag och gör ingenting ett tag innan det plötsligt knackar på fönstret. paj-mannen med min vinöppnare står utanför och flinar. han har med sig en kninno-kompis (undantag 2) och de får resten av pajen från gårdagen (den var ännu godare idag). de drar med mig ut på en natt-promenad och mannen håller låda som få. vi kvinnor turas om att fnissa och säga "näää..vad äcklig du är", så som kvinnor gör i sällskap av en man med munläder.
och här sitter jag nu. tittar på klockan och konstaterar att helgen är slut och jag är belåten. jag har inte varit ensam med en kvinna på hela helgen, med undantag från x antal samtal med tove, som då skulle kunna betraktas som undantag 3. men det är på telefon, så det räknas inte. förresten är vår relation så att man inte riktigt vet var carolina börjar och tove slutar, och vice versa, så det räknas inte heller. jag menar, om man ska ta bort tove så måste man genomgå smärtsamma operationer och jag tycker man ska få njuta av en manlig helg utan att genomgå sådana hemskheter. förresten nr 2 så är det bara jag, tove och tele2 som vet om detta förhållande (tills nu), så det räknas inte av den anledningen heller.
än en gång. jag gillar män. speciellt de som man kan räkna som vänner utan att innerst inne undra om det lurar baktakar. så kallade gentlemän.
helgen började med att underbara philip lagar underbara musslor till mig. verkligen underbara. det kan bevisas på så sätt att jag åt mer än honom. det är dessutom verkligen värt att nämna att han fixade allt. köpte vin och mat. hällde upp vinet och lagade maten. tillät mig inte diska efter maten och såg alltid till att jag hade något i glaset. jag var en prinsessa och han var inte ens prinsen, enbart gentleman (han hade inga baktankar med att vara gentleman alltså, vilket är världens största tumme upp). därefter beger vi oss till vårt älskade soap. jag hade telefonkontakt med en annan, just det, man. försökte få honom att möta upp oss, vilket var bådas tanke från början. men han är som sagt en man, så det gick inget vidare. jag och philip gick vidare till solidaritet. philip raggade satan och jag tyckte det var underbart underhållande. vi gick hem klockan "det-hade-varit-soluppgång-om-det-inte-hade-varit-januari". åt rostmackor och somnade.
dagen efter städade jag lägenheten, tände ljus och gick runt och mös. sen kommer en annan man med sin manliga vän för att äta min berömda päronpaj. de har inköpt två äpplen de luxe som jag ska baka paj av. pajen blev inte en päronpaj, utan snarare smör-friterade äppelskivor med kardemumma, men ack så god. ny succé. männen drar på fest med en av mina vinöppnare och lämnar mig kvar i lägenheten. jag går och köper godis, chips och dipp. underbar kväll. tittar på en film med nicolas cage, han är faktiskt väldigt manlig i filmen också.
dagen efter står jag på en visning med björn hansson, som också är en man. därefter blir jag upphämtad av en av mina favorit-män, pappa. vi hämtar min syster (undantag 1) och åker till saknade 113 50 för att äta lite. vi ska tydligen på en överraskning senare. patasalladen på 113 50 är lika underbar som jag minns den och överraskningen visar sig vara ett spontanbesök på dramaten. sjukt trevligt. vi såg den fule, vilken handlar om en man som är ful, men opererar sig så han blir snygg och så vidare bla bla bla. den var i alla fall riktigt bra. en kvinna och tre män består uppsättningen skådespelare av. alltså väldigt övervägande män. jag och pappa kör hem min syster och beger oss till hans kontor för att installera office-paketet på min dator och sitter kvar och pratar om familjen i hundra år innan jag åker hem.
hemma sitter jag och gör ingenting ett tag innan det plötsligt knackar på fönstret. paj-mannen med min vinöppnare står utanför och flinar. han har med sig en kninno-kompis (undantag 2) och de får resten av pajen från gårdagen (den var ännu godare idag). de drar med mig ut på en natt-promenad och mannen håller låda som få. vi kvinnor turas om att fnissa och säga "näää..vad äcklig du är", så som kvinnor gör i sällskap av en man med munläder.
och här sitter jag nu. tittar på klockan och konstaterar att helgen är slut och jag är belåten. jag har inte varit ensam med en kvinna på hela helgen, med undantag från x antal samtal med tove, som då skulle kunna betraktas som undantag 3. men det är på telefon, så det räknas inte. förresten är vår relation så att man inte riktigt vet var carolina börjar och tove slutar, och vice versa, så det räknas inte heller. jag menar, om man ska ta bort tove så måste man genomgå smärtsamma operationer och jag tycker man ska få njuta av en manlig helg utan att genomgå sådana hemskheter. förresten nr 2 så är det bara jag, tove och tele2 som vet om detta förhållande (tills nu), så det räknas inte av den anledningen heller.
än en gång. jag gillar män. speciellt de som man kan räkna som vänner utan att innerst inne undra om det lurar baktakar. så kallade gentlemän.
Kommentarer
Postat av: tove
vad söt du är hjärtat
Trackback