.

nu är soffan bortforslad från mitt hem. så nu kan man börja göra någonting av den här hålan till lägenhet. in med en liten hantverkare som fixar sånt som jag och pappa tröttnat på att fixa. sen måla badrum, lämna in badrumsdörren på målning, åka något varv till ikea och ragga upp den älskade färstmannasoffan. näst på listan är garderobsrensning. och det ska jag och daniella ta tag i på torsdag. innan veckan är slut ska jag ha hittat alla stackars hantverkare också.

sen när detta är klart ska jag nog köpa mig ett nintendo så att jag kan spela supermario här hemma. som en karl.

jag är inte den hypokondriska typen. men det är bannemig något knas med min arm. det känns som att jag har blodstopp i den ibland och det känns inte bra. jag slår vad om att jag är en tjockis på insidan av kroppen och det kryllar av gamla chipsrester i mina blodådror i armen. är man uppväxt på gammeldags mjölk och upptäckte inte att lightprodukter existerade förrän i tonåren så kan det bara sluta illa. det är bara mitt kroppsfett som vägrar växa så jag kan se i spegeln hur illa det är. jävla arm.

det finns trappor. och så finns det världens bästa trappor. på trädgården.

jag och carl-adam kom på världens grej idag. vi ska ragga åt varandra. han fick ett visitkort av mig och jag fick ett av honom. vi ska ragga åt varandra och den som får en dejt först vinner. sjukligt bra. han skulle dricka öl redan ikväll. jag förbereder mig. en konstig våtservett i ansiktet som kliar och halkar runt.

så himelskt smarrigt. jag kom hem från frisören och kokade nyttigheter. svensk färskpotatis, blomkål, morötter, rödbetor och selleri. hällde av vattnet och la fetaste smörklicken på allt.

sötaste ungen ever fick smaka på godaste pajen hos mig igår. och nu är det officiellt - jag är världens bästa pajbakare. päron, lyxäpplen och nu rabarber. film och sovplats bjöd jag också på. det är hon värd. skitungen.

på onsdag ska jag få tillbaka alla grejer som förflyttats till daniellas till-salu-lägenhet. den är nämligen krängd av mor min nu. sen ska jag sitta och mysa och titta på den mest saknade ägodelen av dem alla. min lampa.

Carolina försöker hitta bihanget. Hon har missat dess existens totalt.
(Bihanget består av ca 1500 sidor, vilket är halva boken)

Carolina är lite okoncentrerad.

Carolina har inte heller någon blyerstpenna.Hur ska detta gå?

jag såg den här lägenheten på jobbet. jag blev kär. jag tittade lite närmre. jag såg den där underbara sittmöbeln i mitten av rummet. jag blev dökär. betsy ringde upp säljaren och det kallas tydligen fästmannasoffa. man ska sitta i den som nyförlovade. mysigt nära och anständigt mellanrum på samma gång. just denna hade upphittats på myrorna. och efter en massa googlande kan jag konstatera att exakt just denna är one of a kind. jag måste givetvis ha den. hon ska fundera på saken. jag visualiserar att den redan är min, för då blir den det enligt mamma. min min min.

det har by the way öppnat en kinesisk affär på karlavägen nära mig. de har specialierat sig på skit, ren crap. jag var ju självklart tvungen att gå in där. hela affären luktar rökelse och det första man ser när man kommer in är blinkande konstverk man hänger på väggen. någon form av rökelsealtare verkade det som. sen har de ett litet rum med bara plastblommor, de har en plottrig bröllopsklänning, de har vitt papper med kinesiska tecken för 50 spänn och de har en hiskeligt hysterisk blandning av prylar som ingen behöver och leksaker som inget barn leker med. de har tre pers i butiken och trots storslagen entré på premiärhelgen (de har blåst upp en gigantisk korv och böjt den som en ram kring entrédörren) så var jag den enda kunden. jag skrattade när jag gick ut därifrån. fast jag gick själv och det kan anses något psyskiskt suspekt att skratta utan sällskap. så kul var det. så totalt jävla fel var affären. på alla vis.

min naturliga instinkt när jag ska plugga är att bli fruktansvärt trött. så trött att jag blir en apatisk loser som strax får panik av att inte vara ambitiös. jag är helt enkelt inte gjord för att plugga. jag är den sämsta studenten ever. jag har försökt bli pigg av en promenad och en glass. det hjälpte lite. nu spelar jag club-musik och ska koka kaffe. nu köööör vi.

Isabella säger: mamma har köpt cool bil

carolina säger: haha jag vet

Isabella säger: hon lyssnade tilll o me på hög musik för att hon tycker de e ballt

jag sitter i sängen med mjukisbyxor. lägenheten luktar köttbulle. jag hör en mansröst och ett flickskratt på innergården. de har tända ljus där ute på gården. jag hör en gitarr och en röst som sjunger till gitarren. jag vågar inte titta fast jag vill. han sjunger för henne. och för alla grannarna. alla grannar förstår att den lille mannen på gården är kär i flickan med skrattet. en harkranka flyger runt hemma hos mig. dunsar huvet i taket och surrar till. han spelar och sjunger på en ny låt och hon sjunger med där hon kan texten. det är vackert och jag somnar gärna till det här.

jag försöker förstå min ångest och panik. jag försöker se ett samband. varje gång jag får den här känslan händer något så jag inser. jag inser att jag bara har mig själv. det är skrämmande. på ett sätt har jag alltid bara haft mig själv. jag har alltid varit lite vuxen på det viset. men nu är jag kanske rädd för det. kanske för att det är på riktigt och jag måste klara det. jag vet att jag har en massa människor. men ingen kan bära mig. ingen ska bära mig. och varje gång jag får den här känslan vill jag skärma av mig från alla. de som inte går att skärma av ser jag i alla till att skärma av från ångesten. jag försöker bli bättre på att låta bli med det. men jag vill så gärna bära mig själv. jag vill inte vara rädd för det. och det låter så dramatiskt och så sårbart när jag ska förklara det. det är inte så. det är bara carolina.

på gränsen till sammanbrott och panikslagen. och ingen aning om varför. v a d f a n g ö r m a n ? ? jag måste hitta en lugnande sysselsättning tills jag förstår varför jag har panik.