.

på riktigt så är män inte helt okej. de kan fan inte bete sig som folk. de vet inte sitt eget bästa och de kan aldrig bestämma sig. jag är förbannad på männen i mitt liv.

en mår piss. när han är packad så pratar han om det, vill bli omhändertagen och omtyckt. när han är nykter så är livet asbra och man är paranoid som skulle tro nåt annat. och jag är jobbig mot mig själv som inte kan släppa det. man lämnar inte de människor man älskar ifred. i guess.

en annan har tjatat om respekt och att vi har ett förhållande fast vi inte har ett förhållande och allt fan vad det är. han vill komma nära inpå och lära känna mig. och så trånar han som en hund kring en annan brud. och han är 30 år. hejhej respekten. hejhej manligheten och hejhej upp i röven med det "förhållandet".

en annan velar fram och tillbaka. ringer konstiga tider och får tunghäfta på normala tider.

en annan är bara skitkonstig. och det är det jag gillar med honom. jag gillar när man måste kämpa för att förstå sig på. och jag fattar verkligen ingenting. men han är het. som fan.