"hjälp mig..."
jag fick ett sms igår. från micke. "hjälp mig...". varje gång man kommer hem till honom så förvånas man över hur sinnes många pantburkar han har. överallt. i hallen har han ca tio påsar och på barbordet i köket står ett 30-tal burkar och trängs. öl såklart, och en och annan cider som nån brud bidragit med. igår ville han alltså ha hjälp att forsla bort dessa plus ett gäng pizza-kartonger som hans vänner inte har vett att slänga i sopnedkastet på hemvägen. sjukt bra att han har mig, den där mikael. så jag kom över med en sopsäck. den fyllde vi på ett kick. glasflaskorna sket vi i. så fyra soppåsar (vi hittade en under pantburkarna också) och en sopsäck med öl-flaskor, tre ciderburkar och fem cola-flaskor fick vi ihop. soporna gjorde vi oss snabbt av med i sopnedkastet. sopsäcken fick vi bära en bra bit. eller snarare micke, jag gick en bit bakom och tog kort. hade en alkis gått förbi hade han säkert nickat igenkännande till micke. stackarn. sen pantade vi ihop 80.00 kr. exakt. det gick till påskmust (som micke bara fick smaka lite av) och chips (som micke åt till frukost idag). sen åt vi pizza tills vi såg gravida ut (jag åt även kanterna, vilket micke inte gjorde) och flåsade av utmattning. under kvällen kom vi även fram till att vi ska starta ett band; "the thondövs". detta efter för mycket nynnande på mambo number 5. tacksam som han var, avslutade micke kvällen med att bjuda mig på en klubba. en klubba som man blir blå i käften av. på tungan, på tänderna och på läpparna. det blåa skulle tydligen försvinna på något magiskt vis om man tuggade på tuggummit som fanns i mitten på klubban. tjena. jag måste lära mig att alla människor inte är goda. jag gick loss på mickes tandkräm och sen åkte jag hem. när jag ska låsa upp dörren och öppna den inser jag att jag glömt vända på handtaget, så det går inte att komma in genom dörren. klockan är 23.02 och allt har precis stängt. men jag knatar iväg till sleven och knackar på dörren. en väktare och två sopande medarbetare skakar på huvet och behandlar mig som en skitjobbig kund. "jag vill bara låna en sax", viftar jag med händerna och till slut fattar de. hem, öppna dörren och vända på handtaget, låsa igen, knata tillbaka till sleven och så hem i g e n. sömn.
Kommentarer
Postat av: Mikael
Åååh tack darling :)
Trackback