.

vi sov en natt tillsammans och jag försöker att förstå. jag försöker förstå varför jag inte tyckte att det var dumt. varför jag inte är förkrossad nu.

jag har aldrig kramat någon så hårt som jag gjorde den kvällen. hans läppar har aldrig varit så varma och mjuka och hans bröst har aldrig varit så skönt att vila mot. han har aldrig kramat mig så hårt som han gjorde den kvällen.
det är svårt att veta vad det var, ännu svårare att förklara vad det var. han kändes annorlunda. jag kändes annorlunda. som att vi uppskattade varandra ömsesidigt. som att vi inte behövde säga vad det var, inte behöva förklara att det här är den skönaste kramen på hela jorden och vi båda vet det. att det här var vårt hem och här har vi levt tillsammans. det kändes som att båda växt. vi lyssnade och förstod. vi accepterade och menade det. vi skrattade lyckligt och sen grät vi med hjärtat. och det var okej så. vi tittade varandra i ögonen, ledsna för att vi förlorat vår bästa vän. den som känner oss bäst. och att vi snart inte kommer känna varandra bäst längre. men jag är så tacksam. jag är så tacksam över att det var vi. att det var jag som fick vara hans prinsessa. och att du behandlade mig som den prinsessan jag är en sista natt.



jag vet att jag är älskad och att jag alltid kommer vara det av honom. det är värdefullt.