vi sov en natt tillsammans och jag försöker att förstå. jag försöker förstå varför jag inte tyckte att det var dumt. varför jag inte är förkrossad nu.

jag har aldrig kramat någon så hårt som jag gjorde den kvällen. hans läppar har aldrig varit så varma och mjuka och hans bröst har aldrig varit så skönt att vila mot. han har aldrig kramat mig så hårt som han gjorde den kvällen.
det är svårt att veta vad det var, ännu svårare att förklara vad det var. han kändes annorlunda. jag kändes annorlunda. som att vi uppskattade varandra ömsesidigt. som att vi inte behövde säga vad det var, inte behöva förklara att det här är den skönaste kramen på hela jorden och vi båda vet det. att det här var vårt hem och här har vi levt tillsammans. det kändes som att båda växt. vi lyssnade och förstod. vi accepterade och menade det. vi skrattade lyckligt och sen grät vi med hjärtat. och det var okej så. vi tittade varandra i ögonen, ledsna för att vi förlorat vår bästa vän. den som känner oss bäst. och att vi snart inte kommer känna varandra bäst längre. men jag är så tacksam. jag är så tacksam över att det var vi. att det var jag som fick vara hans prinsessa. och att du behandlade mig som den prinsessan jag är en sista natt.



jag vet att jag är älskad och att jag alltid kommer vara det av honom. det är värdefullt.

det finns bra stunder. och så finns det jobbiga. ikväll är det en jobbig.
jag vet vad han gör ikväll. jag vet ungefär. 

jag är i sjöängen och har firat mamma och moster. vi har ätit massa goda korvar och annat gott. jag har skrattat och haft kil. en bra stund. sen blir allt tyst. alla ska gå och sova och jag känner hur paniken kryper på. jag ska sova i lillstugan. sist jag sov i de här lakanen låg björn bredvid mig. jag har inte sovit här själv på två år. det var i den här sängen i lillstugan som han sa att han älskade mig för första gången. det var här vi hade vår andra dejt. då han åkte motorcykel hit och va här i en timme, bara för att få träffa mig innan han åkte till frankrike. 
det var på klipporna vid vattnet här nere som han höll om mig, vi huttrade av kvällskylan och han sa att han kände sig lugn och trygg med mig. han sa att det kändes bra och jag blev lycklig ända nere i tårna. 
det var hit han åkte för att han inte stog ut med tanken på ett liv utan mig dagen efter vi skulle göra slut. han höll om mig hela natten och vi grät när vi sa att vi älskade varann.
lakana jag ligger i nu luktar fortfarande honom och det gör så ont i hjärtat.