.

jag fick en pulsmätare av kristin här på jobbet, en sån som mäter steg också. det tyckte jag var snällt och jag blev jätteglad. så jag slutade spela bubblegame för ett tag och började pilla på min pulsmätare istället. jag ska fylla i hur stora kliv jag tar när jag går och sånt. och kolla min puls. man sätter fingret mot en liten plupp och sen börjar den pipa och siffrorna stiga tills det blir tyst. att det blir tyst betyder att siffrorna i rutan är den puls man har. jag har jättehög puls. 106 har jag. jag googlade lite och såg att man ska ha runt 70. jag gjorde två gånger för att kolla om det kanske blev nåt fel. jag fick 110 första gången och 106 andra gången. och jag andades lugnt och försökte tänka på lugna saker. nu sitter jag här och pulsen är säkert på 180 bara för att jag är så himla rädd att hjärtat ska sacka ihop och gå sönder i mig. jag vill liksom inte dö riktigt än. visst har jag haft panik ganska ofta och jag känner mig stressad med livet nu när jag inte längre vet hur det ska se ut på en viss front. men jag har ingen panikattack nu när jag tog pulsen. nu kan jag riktigt känna hur hjärtat hoppar där inne som att det vill ut. jättefort går det och jag inser nu att jag har som en ständig attack som pågått sen den där hemska morgonen för tre veckor sedan. ibland bryter den ut och det känns som att jag ska sprängas och försvinna ut i ett svart hål. som att jag måste skrika men kan inte. gud, jag måste ta pulsen när en sån attack kommer.

jag vill inte att hjärtat ska gå sönder på mig. än.