.

igår insåg jag det. jag saknar så mycket. det var så länge sedan vi hade förfest hos mig. då alla de självklara kom och vi hade trevligt för att vi alla tycker så mycket om varandra. det var så länge sedan vi tog en fika allihopa. det var så länge sedan man kom förbi och fikade en snabbis med två andra som redan fikade. det var så länge sedan vi var VI.

jag vet inte vilka som skulle kunna vara VI heller. allt är splittrat, nu ses vi alla bara en och en. och vissa ses inte alls. jag går bara ut med nina, jag äter middag med nina, fikar med tove och ramona, knappt det. daniella är tyvärr ute ur bilden. caroline och jag är ingenting, tyvärr. det har gått så långt att jag tycker det är mysigt att alla är samlade och gulligull när björn tar hem sina kompisar (!)

kanske det beror på vädret? kanske det beror på att jag är ständigt pank och hittar inte på någonting förrens andra drar med mig? kanske beror det på att jag jobbar sex dagar i veckan? kanske man har blivit en bekväm kärring? vid 20?

gud vad jag vill ha lite action. gå och shoppa, ta en långfika, snacka skit, dricka vin, åka till skövde, ta en week-end i london. jag vill ha ett fullspäckat schema med roliga saker. det jobbiga är att bara jag kan ändra på det. bara jag kan påverka mitt liv. jag känner att det går framåt. jag känner att det finns saker inplanerade.

okej, förfest hos mig nästa helg. här ska det bli action!