här är jag. en bit av mig i alla fall.
jag har inte bloggat på ett tag. det beror på att jag inte vågat titta efter på ett tag. tittat efter hur mitt liv ser ut och vad jag gör. jag har koll på det. men det känns så jobbigt att sätta ord på det och förklara. allting som sker nu grundar i någonting som jag inte vill prata om. så lite som möjligt i alla fall. jag kan lätt börja älta, och jag tänkte undvika det. problemet är inte värd min tanke och mitt ältande. jag har viktigare saker för mig nu. jag vet det, men mitt hjärta är under övertalning.
jag skrev igår. det var väldigt länge sedan jag gjorde det och det kändes bra. jag kan inte riktigt formulera mig som förut, men man utvecklas väl. jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag skriver. jag tänker väldigt mycket då. med pennan så kommer man i underfund med saker som man ibland önskar att man inte visste. men jag har ett enormt kontrollbehov av att veta vad som händer med min hjärna, mitt hjärta och mitt liv. och det och de som format det. det sistnamda kan göra lite ont att kontollera ibland. men jag måste till viss del för att inte få en chock när jag väl får reda på det. inbillar mig att det är lättare att ta det i små doser. att få alla bilder i huvudet innan man får dem i verkligheten framför ögonen. jag vet inte om det är att plåga sig själv eller inte. folk säger det men jag vet inte.
nu har jag öppnat mig lite. det känns också bra. jag har talat om vad som sker i min hjärna för allmänheten och därmed erkänt det för mig själv. kommit lite mer till insikt. jag tror det är bra så.
jag ska köpa en lampa jag älskar. den ska stå på en byrå jag ska köpa på ikea i helgen. en vit och bra. då är mitt rum organiserat och sånt är viktigt för mig. livet känns mer organiserat och mindre tillfälligt då.
jag skrev igår. det var väldigt länge sedan jag gjorde det och det kändes bra. jag kan inte riktigt formulera mig som förut, men man utvecklas väl. jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag skriver. jag tänker väldigt mycket då. med pennan så kommer man i underfund med saker som man ibland önskar att man inte visste. men jag har ett enormt kontrollbehov av att veta vad som händer med min hjärna, mitt hjärta och mitt liv. och det och de som format det. det sistnamda kan göra lite ont att kontollera ibland. men jag måste till viss del för att inte få en chock när jag väl får reda på det. inbillar mig att det är lättare att ta det i små doser. att få alla bilder i huvudet innan man får dem i verkligheten framför ögonen. jag vet inte om det är att plåga sig själv eller inte. folk säger det men jag vet inte.
nu har jag öppnat mig lite. det känns också bra. jag har talat om vad som sker i min hjärna för allmänheten och därmed erkänt det för mig själv. kommit lite mer till insikt. jag tror det är bra så.
jag ska köpa en lampa jag älskar. den ska stå på en byrå jag ska köpa på ikea i helgen. en vit och bra. då är mitt rum organiserat och sånt är viktigt för mig. livet känns mer organiserat och mindre tillfälligt då.
Kommentarer
Trackback