jag är kär lalalalalala
i'm in love.
jag och nina gick en liten kortis på stan igår och jag drog med henne till åhlens. jag skulle äntligen få till det med cliniques 3-steg. och vi pratade med en jätteduktig tjej som alla borde prata med. hon va grym på att snacka clinique och få oss att köpa, men utan att packa på oss en miljon grejer som man "inte klarar sig utan". jag älskar tamesatan henne också. vi satt där i en evighet och gjorde tester på handen, fick en analys och vilken hudtyp vi hade och hörde och allt som vi behöver och hur det funkar. vi köpte ett varsitt 3-steg. och I LOVE IT. jag känner mig som värsta hollywood redan. hon sa att hyn skulle bli sämre ett litet tag och sen bättre eftersom huden håller på att anpassa sig i början, så jag lär väl inte känna mig så hollywood nästa vecka kanske...
och alla ni som snackar om att det känns som klorin i ansiktet kan slänga er i väggen. ni är ute och cyklar med fel styrka på anisktvattnet eller så gnuggar ni för mycket. HA!
jag och nina gick en liten kortis på stan igår och jag drog med henne till åhlens. jag skulle äntligen få till det med cliniques 3-steg. och vi pratade med en jätteduktig tjej som alla borde prata med. hon va grym på att snacka clinique och få oss att köpa, men utan att packa på oss en miljon grejer som man "inte klarar sig utan". jag älskar tamesatan henne också. vi satt där i en evighet och gjorde tester på handen, fick en analys och vilken hudtyp vi hade och hörde och allt som vi behöver och hur det funkar. vi köpte ett varsitt 3-steg. och I LOVE IT. jag känner mig som värsta hollywood redan. hon sa att hyn skulle bli sämre ett litet tag och sen bättre eftersom huden håller på att anpassa sig i början, så jag lär väl inte känna mig så hollywood nästa vecka kanske...
och alla ni som snackar om att det känns som klorin i ansiktet kan slänga er i väggen. ni är ute och cyklar med fel styrka på anisktvattnet eller så gnuggar ni för mycket. HA!
här är jag. en bit av mig i alla fall.
jag har inte bloggat på ett tag. det beror på att jag inte vågat titta efter på ett tag. tittat efter hur mitt liv ser ut och vad jag gör. jag har koll på det. men det känns så jobbigt att sätta ord på det och förklara. allting som sker nu grundar i någonting som jag inte vill prata om. så lite som möjligt i alla fall. jag kan lätt börja älta, och jag tänkte undvika det. problemet är inte värd min tanke och mitt ältande. jag har viktigare saker för mig nu. jag vet det, men mitt hjärta är under övertalning.
jag skrev igår. det var väldigt länge sedan jag gjorde det och det kändes bra. jag kan inte riktigt formulera mig som förut, men man utvecklas väl. jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag skriver. jag tänker väldigt mycket då. med pennan så kommer man i underfund med saker som man ibland önskar att man inte visste. men jag har ett enormt kontrollbehov av att veta vad som händer med min hjärna, mitt hjärta och mitt liv. och det och de som format det. det sistnamda kan göra lite ont att kontollera ibland. men jag måste till viss del för att inte få en chock när jag väl får reda på det. inbillar mig att det är lättare att ta det i små doser. att få alla bilder i huvudet innan man får dem i verkligheten framför ögonen. jag vet inte om det är att plåga sig själv eller inte. folk säger det men jag vet inte.
nu har jag öppnat mig lite. det känns också bra. jag har talat om vad som sker i min hjärna för allmänheten och därmed erkänt det för mig själv. kommit lite mer till insikt. jag tror det är bra så.
jag ska köpa en lampa jag älskar. den ska stå på en byrå jag ska köpa på ikea i helgen. en vit och bra. då är mitt rum organiserat och sånt är viktigt för mig. livet känns mer organiserat och mindre tillfälligt då.
jag skrev igår. det var väldigt länge sedan jag gjorde det och det kändes bra. jag kan inte riktigt formulera mig som förut, men man utvecklas väl. jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag skriver. jag tänker väldigt mycket då. med pennan så kommer man i underfund med saker som man ibland önskar att man inte visste. men jag har ett enormt kontrollbehov av att veta vad som händer med min hjärna, mitt hjärta och mitt liv. och det och de som format det. det sistnamda kan göra lite ont att kontollera ibland. men jag måste till viss del för att inte få en chock när jag väl får reda på det. inbillar mig att det är lättare att ta det i små doser. att få alla bilder i huvudet innan man får dem i verkligheten framför ögonen. jag vet inte om det är att plåga sig själv eller inte. folk säger det men jag vet inte.
nu har jag öppnat mig lite. det känns också bra. jag har talat om vad som sker i min hjärna för allmänheten och därmed erkänt det för mig själv. kommit lite mer till insikt. jag tror det är bra så.
jag ska köpa en lampa jag älskar. den ska stå på en byrå jag ska köpa på ikea i helgen. en vit och bra. då är mitt rum organiserat och sånt är viktigt för mig. livet känns mer organiserat och mindre tillfälligt då.