.

så sa nina idag när vi satt på zanzi över varsin latte och värmde oss. hon ser saker den där bruden. sanningen är den att jag inte är glad. jag är det när jag är instängd i lägenheten med björn, borta från verkligheten. men så fort jag går utanför den så påminns man av hur skit allting är. kanske låter som en riktig jävla stockholmare, eller som en ytlig uppblåst brud. men det börjar med pengar. jag mår verkligen dåligt när jag inte har pengar. känns som alla som går på gatan, alla saker i butikerna och alla bankomater skriker åt mig att jag lika gärna kan gå hem och dö. för jag räknas liksom inte.
låna pengar har jag gjort också. pengar som inte räcker, men jag kan bara inte fråga efter mer.

sen kommer resten. jag kan inte ha så kul jag vill ha det, pga pengarna. jag kan inte va så snygg som jag vill va, pga pengarna. jag kan inte känna mig självständig, pga pengarna. jag har inget jävla självförtroende utan pengar!!

en del av mig ångrar att jag åkte. allt skulle va så lättare om jag hade stannat. jag hade haft mitt jobb. jag hade haft mina förbannade pengar.
en annan del undrar va fan jag gör här. varför stannade jag inte kvar där borta? det hade väl inte spelat någon som helst roll.


kan ju tillägga ett vissa vänner är jävligt överskattade också