.

Barca va grymt. jag blev brun om magen. och för en gångs skull såg andra det också, inte bara jag!

Nu är man hemma igen. och ensam igen. Björn har åkt till boston med jobbet och lämnat mig hemma helt själv. så när han är borta passar jag på att göra om typ hela lägenheten!

I

Tänk hur fint man kan få av så lite pengar. synd att man inte är så duktig på att borra i betong och så. då hade allt kunnat va klart när min tjockis kommer hem. nu måste han hjälpa mig istället. om jag inte ber nina och ramona om hjälp dvs... (big NONO)

Jag har tänkt på det här med blogg. det känns lite nördigt. alla andras bloggar man läser är så fruktansvärt töntiga. "de här kläderna har jag spanat på", "den där killen ******* (hihi) ringde mig i ***dags". och så kan de inte skriva heller. jag däremot, skulle ha en sjuhelvetes blogg. om jag bara hade nåt sånt att skriva. allt jag skulle vilja skriva av mig är så privat att jag inte tänker göra det offentligt. inte för att jag har så många läsare då, kanske. men i alla fall, det är principen. respekt mot andra, och framförallt mig själv.
okej om jag gjorde som förut - skrev texter som är fina att läsa fast läsaren omöjligt kan ha en aning om vad den egentligen handlar om. såna som bara de som redan vet någonting om mitt liv kan förstå på riktigt. varför skriver jag inte sånt och bloggar? jo, systar och bröder, för att sådana texter skrev jag om det som var jobbigt i mitt liv, sånt som jag ville få bort från näthinnan för att kunna gå vidare. jag är fri från sånt nu ser ni!
jag skulle till och med kunna påstå att jag är lycklig! inte dåligt va...

klart det finns saker i mitt liv jag väldigt gärna skulle vilja ändra på, fixa till och göra bättre. men sånt hör väl till livet.

tove till exempel. hon kommer hem snart. och caroline. jag har tänkt på dem en hel del, och framförallt tove. hon har betytt så mycket i mitt liv, verkligen. hon är den som känner mig utan och innan. hon vet allt som ingen annan får veta.
men så har jag även tänkt, att det hon vet om mig, det som jag kallar "utan och innan" det är sånt som jag helst skulle vilja gå vidare från. mitt senaste år. det med björn, jobb, nya vänner. det vet hon nästan ingenting om. hon vet grunden, men inte på djupet. jag har aldrig berättat.
jag har velat fram och tillbaka. är det  någon idé att kämpa för oss?
intinktivt kommer jag alltid fram till samma svar: JA! det är som en panikröst inom mig som kämpar för att få min kropp att fatta- du överlever inte annars, det är som att blunda för sin själ!
det kommer bli tufft, som fan. det kommer göra ont att se glipan mellan oss.
sen finns det dock en viktig detalj i detta beslut; tove.
vill hon kämpa? vad har hon för behov av mig idag? om jag tycker att hon missat mycket av mitt liv ska vi ju inte tala om hur mycket jag har missat utav hennes!
jag är så fruktansvärt besviken och sårad av tove. men kärlek har fan inga gränser, och det gör oss dumma i huvudet så att vi skiter i självrespekten.
heartbreak - here i come!




(se så öppen, fin och ärlig jag kan vara)


på torsdag lever jag igen.
syret är på tjänsteresa.