.

det står en hink bredvid min säng. jag har inte ätit någonting idag, fram till för typ 30 minuter sedan då jag lyckades få i mig en micopaj. jag vaknade i natt av att jag behövde spy. och jag spydde. jag har kräkts sönder halsen, så nu gär det ont att svälja. jag är så tom i magen att jag, på riktigt, kan känna när maten som jag äter lägger sig i magsäcken. jag känner hur alla läskiga magsyror där nere attackerar det som finns och det svider längst magen ända upp i halsen. det brinner.

jag har börjat. det har jag. jag kan inte påstå att jag kommit långt, det kan jag inte. och det påminner mig varje dag. det ligger på golvet och stirrar på mig, den där början. man måste ha energi och vara sprudlande för att vara kreativ. jag är inte det. ångesten gör mig inte direkt mer sprudlande. jag föreställer mig att på lördag, då händer det. upp och äta frukost. på med musik. rita. åka till jobbet och låna kopiator. hem och skära. det blir bra. det löser sig. ska bara få sprudla lite först.

mamma hör direkt när man inte är glad. hon kan liksom höra på rösten att världen känns lite extra tung vissa dagar. idag är en sådan dag. hon ringde för en timme sedan. och jag vet att hon tänkt på mig sedan dess. nu kom ett sms.

"För att uppskatta lycka och glädje måste man uppleva sorg och tråkiga saker. titta i spegeln så får du se något vackert. Glöm inte att le. mamma älskar dig - sov gott"

hur kan mammor träffa så rätt? jag har tårar i ögonen nu.

jag är så trött. så trött så trött. jag är nog vintertrött. så jag gick och solade solarium. man blir glad av det. man mår bra av att huden blir varm långt där inne och få ljus på sig så man inte kan titta rakt på det. jag blir glad av att fräknarna blir flera. jag ska sola varje vecka fram till sommaren. trots att lappen på väggen på solarie varnar rödtottar från solarium. living on the edge.

min gamla tv är en legend. för sin storlek. folk har frågat om det är en dataskärm på väggen. ingen vill kolla på tv hos mig, för de ser inte bilden ordentligt. jag har tyckt att den funkat finfint men i smyg har jag drömt om en större tv. för ett tag sedan började den tjuta. det gick bara att kolla på textade program utan ljud. nu har jag en ny tv. en större tv. och nu inser jag vilket jävla skämt min förra tv var.

det är tyst hemma hos mig. jag ligger på sängen och läser en bok. jag har legat här jättelänge och läst. det är som att alla ljud har haft god tid på sig att försvinna och nu är det jättetyst. tystare än när jag precis hade stängt av teven. jag är lugn i kroppen. jag hör hur jag andas genom näsan och det är skönt hur ögonlocken är tunga. jag har en filt över mig. ett kuddhav bakom huvudet. snart ska jag smyga till toaletten och borsta tänderna. inte spola i kranen mer än jag måste så det kommer så lite ljud som möjligt. jag ska läsa sista kapitlet ur boken under täcket och sedan ska jag somna.