.

jag är arg och skitbesviken. jag är ledsen och känner mig dum. jag är riktigt förbannad. vanligtvis så brukar jag gråta. men just nu så lyssnar jag på arg-musik och dricker rödvin. pallar liksom inte böla. blir förbannad på mig själv för att jag är så orutinerad på att vara arg. jag har tusentals spellistor på spotify som är perfekta när man är ledsen, vill framkalla tårar, vill bli glad igen, är glad, ska sova och bla bla bla. men ingenting för riktig aggression. senast jag var arg och på fuck-it-humör så lyssnade jag på likin park. hybrid theory. albumet kom 2000 och det var typ senast jag lyssnade på det. men det funkar och för det är jag tacksam. jag kan typ refrängerna också. det känns skönt att skrika med.

världens bästa farmor och kompis skulle fyllt 79 år idag. jag firade henne med en havreboll. jag har en ängel i hallen som jag haft sedan hon försvann. från början stod hon på vinden i barbie-huset. nu hänger hon i hallen. vingarna har gulnat. hon håller i ett litet silvrigt paket som jag alltid har velat öppna. jag älskar henne och hon är saknad.

jag har ont. jag har hostat sönder musklerna i bröstet eller whatever. det smärtar i alla positioner och vi ska inte prata om hur det känns när jag hostar/nyser/hickar/bussen tvärbromsar/skrattar/häver mig upp ur sängen. överkroppen ser ut som en gammal tants när jag rör mig. typ 90 år snackar vi. jag var på sjukan i söndags för att kolla att jag inte brutit något revben eller så. det hade jag inte. de ställde massa konstiga frågor om vilken vårdcentral jag tillhörde och sånt. måste man veta det? jag är aldrig sjuk, svarade jag. läkaren eller vem jag nu fick träffa frågade om jag inte hade lite svullnad i brösten innan mensen bara. hon fick onda ögat. kom igen tanten. hon sa att det skulle gå över på en vecka typ, annars fick jag komma tillbaka. efteråt frågade folk varför jag inte fick någon killer-hostmedicin eller värsta värktabletterna. jag har ingen aning. så himla orutinerad på att vara sjuk. trodde att apotekets hostmedicin och lite alvedon var det man fick nöja sig med när det inte var livshotande. så är det tydligen inte. det känns som att jag föder barn med brösten i skrivande stund. och då ligger jag ändå still och rör endast händerna. jag dör.