.

jag upptäckte jens lapidus igår när jag satt och tittade på tv hos daniella (hon upptäckte honom också, men det hör inte till historien). han är fucking fabulous. skön kostymkille. en man. en vacker man. jens, om du tröttnar på frugan så ring mig eller så. okej? deal.

alla i det där programmet, advokaterna va?, är skitsnygga (typ). om inte för sin ålder. så vi kom på att jurist-studenter är små oslipade diamanter. små män i slitna jeans och ryggsäckar. man borde hänga där, på universitet. hitta en karl och se honom förvandlas till en man. vi kom fram till att advokater är som läkare. man väljer yrket för att man bryr sig, inte för att man vill tjäna pengar bara. sköna människor som dessutom skaffar sig fina lägenheter. i like.



förstår ni hur vacker människan är?

jag samlar vuxenpoäng som bara den nu. and i like it. imorgon ska jag till ikea med dannybabe och snubben som ska hyra hennes lägenhet. vi ska åka dit med minisläp och shoppa loss. jag ska köpa ljus och grejer. jag tänder alltid ljus numera. sen ska jag shoppa loss på indiska med mina presentkort. ska köpa ljusfötter till bronto-ljusen från ikea jag ska inhandla. läckert. sen ska jag till rusta med pappa i helgen och köpa klädställningen. i samband med det ska vi storhandla mat. i övrigt ska jag låsa in mig och plugga, måla mina ramar vita och få upp dem. sen bestämma en dag då jag och mamma kan inhandla tyg och sånt till draperiet i köket och dynan i fönstret. this will be fab! till råga på all vuxenhet så hällde jag precis lite vin som blev över från helgen (att vin blivit över är också vuxenpoäng) i iskuber så att man kan ta fram dem till matlagning i framtiden. det är vuxet. imorgon ska jag tvätta kl 8 på morgonen och PLUGGA.

pappas gamla trasiga levi's med hål och vit målarfärg. turkos strumpa. svart strumpa. grått topshop-linne och tjock h&m-toffs.

jag sitter i Xets kläder och äter ben&jerrys. det skulle ju kunna tolkas lite som man vill. men faktum är att manliga kläder är skönast (plus att jag föll för byxorna innan jag föll för honom). jag har PMS och är grinig. tycker att folk är irriterande i allmänhet och tvn är min bästa vän. skulle bara säga det. suckers (förlåt).

jag är uppväxt i radhus. alla hade koll på alla och glömde grannen stänga ett par dörrar så såg man dem när de satt på toa. man visste vilken tid folk gick till jobbet, när de gick och la sig, vilka dagar de storhandlade på och vad de åt till middag. man låste inte dörren och barnen sprang överallt. som bullerbyn. det har blivit lite av en skada hos mig. jag har koll på grannarna här med, men inte bara för att det inte går att undvika här på nedere botten, utan även för att jag vill ha koll på dem. ingen tvångstanke, ingen rädsla för att de ska vara lönnmördare allihopa eller så, utan bara sjuk nyfikenhet. jag gillar att smyga på folk. jag bor längst ner i mitt hus, med fönster så att jag ser vilka som kommer och går ute på gården. plus ett fint placerat nyckelhål precis vid första rappan i trapphuset. som radhus fast i lägenhet.

jag kan berätta det här om mina grannar. längst upp bor en kille med en thai-tjej och hennes dotter. killen har bott här sedan jag flyttade in för lite över ett år sedan, men thaisen är relativt nya. vi snackar alltså en mini-tvåa på typ 35 kvm. de skrattar aldrig och mannen ser beklämd ut. jag misstänker skarpt att han flugit hit henne eller nåt.
en annan granne glömmer alltid saker så hon springer alltid tillbaka och ner igen. tipp tapp låter de när hon springer.
han på en trappa var värsta party-prixen när jag flyttade in. brukade festa som satan. alltid tjejer som hängde ut genom fönstret och rökte, alltid hög musik. hörde honom fyllehicka och stappla upp för trappen en kväll. en kväll han hade haft lite extra ljudlig förfest. igen; jag vaknade av hans hick hick. han är elak mot sina flickvänner också. en tjej stod och skrek på honom i telefonen i trapphuset mitt i natten en helg. han hade tydligen åkt hem till sitt ex. tjejen i trapphuset ville komma in och hämta sina grejer och aldrig mer se honom. hon grät och sa till en kompis i telefonen att hon ville hem och krama sin hund. väldigt spännande drama. han längst ner med mig har tvängstankar. på riktigt. han rycker som en idiot i handtaget varje gång han låst dörren, tro mig, jag har stått i nyckelhålet och kollat vad han håller på med. varje morgon fem i åtta låser han dörren och rycker samma lilla ramsa med handtaget. dung dung dung-dung-dung dung-dung. vaaaaaaaaaarje morgon. har även upptäckt att han inte rycker så när han är med andra. när han går till tvättstugan rycker han bara dung-dung.

fula kvinnor i osmickrande belysning och kameravinkel föder ungar i min tv. jag är i chock. man ser hur ungen kommer ut på riktigt. inte bara morsans svettdroppar i pannan och pappans panikslagna blick som på film. det här är riktiga bäbisar, moderkakor, navelsträngar och fostervatten. asäckligt.

Freebirthing - förlossning på egen hand

TID: 21:00 - 22:00, Idag, 17 februari 2009

Brittisk dokumentär från 2008. Allt fler kvinnor i USA och Storbritannien väljer att föda sina barn utan smärtstillande medel, utan barnmorska och utan medicinskt understöd. Anhängarna hävdar att det alltid var meningen att vi skulle föda så, medan läkarvetenskapen menar att det medför stora risker både för mamman och bebisen. Claire har dåliga erfarenheter från sin första förlossning och har bestämt sig för att bara ha sin flickvän på plats när hennes andra barn föds. Heather har valt bort all hjälp från sjukvården och har inte ens gjort ett ultraljud under graviditeten. Och så möter vi Laura som är en av pionjärerna inom så kallad Freebirthing och som menar att en förlossning kan vara helt smärtfri och nästan som en orgasm.

en mamma låg i en plastpool i vardagsrummet med vatten till midjan och vidrigt stora bröstvårtor på sina taxöron till boobs. ungen kom fort och knäpptyst, sen låg hon och smajlade i plastpoolen med bäbisen i famnen, navelsträngen hängades lite varstans och poolvattnet helt blodigt. skitfräscht. en annan, riktigt tjock brud, stod och svankade på alla fyra, skrek att hon var rädd och att man inte fick röra henne. en annan låg och skrek i badkaret, panikslagen var hon. och sen berättade hon att hennes barn hade nog skadats om de hade genomfört förlossningen på ett sjukhus. va? vad? hur? hon tyckte tydligen att sist hon fick en unge så brydde sig sköterskorna mer om maskinerna runt henne än om henne. vilka jävlar va.

skönaste lilla ungen, som precis sett sin lillebrorsa klämmas ut alldeles blodig ur mamman, i närbild. sjukt läskigt och föräldrarna frågar "what do you say?" och han svarar "hi there!"

min sista dag på EO togs det bilder. på allt. och idag var jag där och fick det lilla minneskortet. sentimetalt värre. alla har flyttat, kaffemaskinen har bytt plats och folk kramas istället för att be mig beställa objektbeskrivningar.



här satt jag och jobbade. bredvid freaket uhlin...


precis. jobbade...


freaket uhlin. världens bästa jobb-granne.


björn är en ful och aggressiv mäklarjävel.


jonny är enormt koncentrerad och bettan har precis städat skrivbordet?


när jag försvinner måste man lämna sånt här så att kontoret håller sina rutiner...


här säljer vi lägenheter. björn är en så engagerad mäklare att han har två glober för att verkligen inte tappa kontrollen.


and this is were we do it.. bettan är helt hopplös.


wasa-express.


denna plastficka har vandrat. och dess innehåll ska kastas på mig när jag återvänder med min licens.


man kan vara sjukt kreativ med post-its och pennförrådet som hjälp.


den berömda vadslagnings100-lappen. denna sitter som bevis på att assistenterna kan mer än mäklarna. värt att nämna är att det var två från början, men den andra gick till thai-mat. typ.


flygbild över mig och alla asmånga förberedda tillträden.


i love you.


rajnis.


perez jao.


emilia ska torka sig runt munnen.


skafferiet.


han brukar hänga här ute.


jag och mäklarnas bilar på kundparkeringen.


avskedspresent från bettan och jonny. de gillar mig.


avskedspresent från uhlin.


eller hur....

daniella har klagat på mig. jag har alltid sagt till henne "min blogg är skitbra!" och hon har alltid svarar "gumman..alltså, nja..jag vet inte riktigt om jag tycker det". men äntligen, äntligen så har hon lyckats ta sig till den och läsa lite. och det berättar hon för mig idag, såhär: "carro.. du har inte ens nämt mig i din blogg! har du ens saknat mig när jag varit i thailand??". hoppsan. jag lovade att ge henne ett helt inlägg som kompensation.

idag har jag och söta daniella gått mycket. först gick vi inte alls, utan tog oss till fridhemsplan med el metro för att kolla på en viss ny lägenhet där en viss fröken ska bo väldigt snart. den är fabulous och det kan hända att vi skedar på annan ort än östermalm inom kort. sen gick vi och letade efter billig thai-mat hela vägen till odenplan. hittade ingenting. min mage var jättehungrig och jättesugen på thai. jag trodde att mobilen ringde flera gånger för att det vibrerade i fickan, men det var magen som kurrade. så hungrig var jag. sen kom vi på den briljanta idén att köpa thai i den lilla kiosken längre ner på odengatan. den skulle tydligen vara värd att äta fast man inte ens var hungrig (och det var precis vad daniella gjorde). men först hem till annsofie för att hämta mina thai-köpta converse som låg kvar sedan presentöppningen i helgen. väl i kiosken viskade en snusk-gubbe i örat på mig. det va soap-tommy som inte hade skyddsväst på sig. konstigt det där, att han rör sig bortom det där repet vid soap.. som en vanlig människa liksom. vi promenerade i allaf all med honom till östermalmstorg innan vi sa hejdå till honom och spatserade vidare hem till mig. och vi åt äntligen vår mat, i samband med att våra öron tinade upp. och thaien var sjukt fabulous. brutalt god. underbar helt enkelt. sen ville daniella åka hem. hon vill egentligen åka hem hela tiden, men hon fick inte för mig. hon skulle hem och fusk-sova, det visste jag. men så kan man ju inte hålla på. jet ska pinas ur kroppen, och då får man hänga med mig!

och för er läsare som jag inte redan beklagat mig för de senaste två veckorna- jag har saknat daniella. oh yes i have.

idag har jag stått på visning igen. fyra timmar. och jag kan inte sluta förvånas över hur korkade vissa människor är. för det första; det ligger en skylt på golvet utanför lägenheten som ber spekulanter ta av sig skorna. varför frågar man då om man ska ta av sig skorna? och även om skylten inte låg där - varför tror de att jag inte har skor på mig? de vet att någon bor där. och sen när de tar av sig skorna så vill de gärna göra det vid dörröppningen, med butcracken mot de som står bakom och väntar på att få gå in. på de som fattat att trapphuset slukar skorna bättre än hallen på en mini-etta full med folk. sen förstår jag mig inte på folk som varesig frågar om föreningens ekonomi eller renoveringar med bryr sig väldigt mycket om huruvida en ikea-hylla i hallen ingår i köpet eller inte. pucko. sen älskar jag killarna runt 30 som lutar sig tillbaka, rynkar på ögonbrynen och ska se lite svåra ut och frågar "vad tror du om marknaden nu då? hur kommer framtiden se ut?". på riktigt. det står visningsvärd på min skylt. tror de att sveriges skickligaste spåtant står framför dem. inte ens proffs vet ju hur det ser ut, det står i tidningen varannan dag. varför skulle jag kunna svara på det? dagens roligaste var väl i alla fall en kille som frågade om tangentbordet bredvid sängskåpet styrde själva sängskåpet. helt underbar snubbe. fick förklara att "nej, det gör det inte. man fäller ner sängen genom att dra i den och fälla ut benet. för hand". sen undrar jag varför alla släcker lampan på toaletten när de tittat klart på den och varför vissa stänger dörren efter sig när de lämnar visningen.

tove hittade den i en liten affär i umeå och snart postas den. med andra ord- snart har jag den på mitt hallgolv och strax därefter på huvudet. underbart.

jag dör. jag fick min lagbok idag (plus en ashet ryggsäck i samma färger som lagboken) och jag fattar ingenting av den. det låter sjukt överdrivet och obegåvat att säga att man fattar ingenting, men jag gör inte det (fattar någonting attså..). eller okej, det är verkligen inte mycket jag fattar av den. hur ska man veta var allting står? jag måste vara dum i huvudet på riktigt idag. kan ingen komma och peka åt mig? säga "carolina, så här läser man i ett register" och "carolina, här står sidnumrena". för i den här boken följer man verkligen inte reglerna som brukar gälla. vilket är rätt sjukt med tanke på att det är en lagbok.

men det är lite håll-käften-respekt att ha en hemma. den ser maffig ut. den får mig att de smart ut. även om vi kan konstatera att den inte gör mig smart på riktigt.

jag var på kalas igår. och när man går på kalas så tar man med sig presenter. så jag kom på den briljata idén att göra godishalsband till värdparet. det var skitkul att göra dem och värdparet såg glada ut när de fick dem. och det var ju själva grundidén. så jag tyckte att jag lyckats. sen åt jag upp deras chips och guacamole och hade det asbra. vi tog 17 000 bilder, kokade byxor som hade fått rödvin på sig (det funkar), bråkade om vem som skulle få välja låt och dansade i soffan. sen åkte vi till soap. dansade skrattade och hade det jättebra. philip och jag gick till solidaritet och tyckte att det var jättetufft att det blinkade så mycket på dansgolvet. sen köpte vi korv och gick och sjöng "bamsingar, bamsingar, bamsingar, bamsingar".