.

körtelfeber är sjukdomen från helvetet och den bär jag runt på nu. och ska tydligen göra ett bra tag till också, enligt farbror doktorn. när jag hade fått mina resultat från labbet och gick in till doktorn igen för att få veta vad det var för fel på mig så betedde han sig konstigt.. han tittade på pappret jag kom med från labbet, sa "jaa..." följt av en suck. tittade på dataskärmen i en fjärdedels sekund innan han tittade på mig igen. tittade ner i sitt knä, tog av sig glasögonen och tittade upp igen. "det ser ut som att du har körtelfeber...". jag som är helt borta efter att inte ha ätit på 35 timmar, eftersom jag inte kan öppna munnen för min svullna hals, ännu mindre prata begripligt "ohej, vah ihebäh deee...?" "ja.. det finns ingen medicin mot det..." (här skönk jag ihop lite och ville gärna gråta) "...och det är en ganska jobbig historia man får drass med ett tag. man har feber, är svullen och blir väldigt trött. tröttheten kan sitta kvar i flera veckor... du har feber också va?" "aa, jah kallschwettas konschtant, men jah ha inte tagit tempen.. termometen.. tagit tempen med en termometer.. aa, jah hash feber..." (bevis på att människan behöver föda för att fungera korrekt). "jag kan skriva ut alvedon till dig, det kan i alla fall lindra lite tillfälligt" "tack schå mysche, hejhej!"

farbror doktorn var så snäll att han skrev ut 200 alvedon till mig. och gav mig ett sjukintyg på två veckor. underbart. åtta alvedon om dagen får jag ta. 8 X 14 = jättemånga alvedon.

och så alla som frågar "vem har du hånglat med då..? wohooo". svaret är: denna sjukdom smittas även av att man dricker ur samma flaska eller ur samma glas. så jag tror på det alternativet. inte för att jag inte får hångla.

så... denna sjukdom är hemsk. man ligger i sängen och dreglar mest. man orkar inte röra sig och dreglet beror på att det gör fruktansvärt ont att svälja, så man låter gärna bli. sen svettas man också, kallsvettas alltså. jättemycket, jätteäckligt. man tittar på TV jättemycket. och man är skitsur för att all tv som går på förmiddgen är repriser på det som gick på eftermiddagen dagen innan! hur idiotiskt som helst.

men någonting coolt som jag har lärt mig är att jag tror jag fattar hur knarkare känner sig! jo.. för jag fryser hela tiden (febern) och det enda sättet, tror jag för jag har inte oändligt med filtar för att verkligen vara bombsäker, är att ta en alvedon. då börjar jag svettas som en gris efter en kvart och den är jag stabiliserad någon timme till, så länge jag ligger i samma position. sen när jag börjar frysa igen tar jag en till alvedon. helt perfekt. så MÅSTE ju knarkare ha det när deras rus försvinner.. fast de kanske inte just fryser då... jaja, poängen finns där.

och så min kropp, den har åkt på helvetes-spa och kommit tillbaka (hoppas jag). jag har gått ner i vikt  A LOT. även om jag börjat äta igen så äter jag väldigt lite. min kropp behöver inte försvinna mer. men det gör den, den elaka jäveln... det konstiga är att jag på något sjukt sätt ser brunare ut. antingen är det min näringsbrist-hjärna som talar igen, eller så är det så? kan det vara så att mindre människa med samma hud som inte är lika uttöjd kan se lite brunare ut? i så fall darlings: gå UPP i vikt inför semestern och NER efter semestern, då håller brännan bättre. alla som vill gå ner i vikt är även välkomna hem till mig för lite hångel!

för att förtydliga min kroppsförändring denna vecka har jag gjort en karta över min kropp. (jag måste dock erkänna att jag inte har knull-ruffs sådär, jag har toffs mitt på huvet för enkelhetens skull).

första dagen på jobbet efter fyra veckors semester är avklarad. jag har sagt "heeeej!!", "ja det är första dagen idag" "fyra veckor", "ja, jag har haft det jättebra", "jo jag hade verkligen tur med vädret" och... så... vidare... flera gånger idag!

och det här är jättekonstigt. det känns som att jag varit död jättelänge och kommit tillbaka. min identitet, som har varit tjejen-som-har-semester-jättelänge är borta. vem är jag nu liksom?

plus att jag tyckte jag såg ett spöke alldeles nyss, så jag måste verkligen haft semester för länge. nu går jag hem.

jag är åter igen förvånad över hur desperata pojkar-som-närmar-sig-30 är på krogen.

i helgen träffade jag mitt ex bror på krogen. jag såg honom stå på andra sidan baren och prata med en tjej. det var länge sedan jag såg honom, och eftersom vi alltid brukar krama varandra och utbyta leenden och artighetsfraser så började jag gå mot honom för att göra just det. knackade på axeln och möttes av två berusade ögon som kisade mot mig, ett hej och sen fick jag se hans (nyrakade) bakhuvud. förklaringen var "jag är lite upptagen här, jag står och pratar". tjejen var jättesöt och blond. hon verkade inte ha någonting emot att jag kom fram och hälsade heller. för hon tog glatt emot min hand när jag sträckte fram den och hälsade. så, jag undrar, herr 30-årskris; vad fick du ut av det där? vill du ligga så kan jag berätta att chansen att hon släpper till blir större om du sträcker på ryggen och presenterar henne för din föredetta "familjemedlem", vi tänder till på mänskligt beteende nämligen. vafan.